"Livet jag levde dÃĨ, det ÃĪr inte fÃķr nÃĨgon. Det ÃĪr som ett stort jÃĪvla nedslÃĪckt hotell som nÃĨgon har lagt en gigantisk presenning Ãķver. Vilket rum eller vilken korridor du ÃĪn kommer till sÃĨ ÃĪr allt bara mÃķrker, mÃķrker, mÃķrker, och du ska fÃķrsÃķka hitta ut dÃĪrifrÃĨn. Hela tiden drÃķmmer du om dom dÃĪr millarna som ska gÃķra dig Ėklar Ė."
I november 2013 sitter Sebbe Stakset i SlakthusomrÃĨdet i Stockholm med fotboja och blickar tillbaka pÃĨ sitt liv. Han avtjÃĪnar sitt tredje straff pÃĨ sju ÃĨr, tredje gÃĨngen gillt. Inget mer. Det fÃĨr rÃĪcka nu.
I sin sjÃĪlvbiografi berÃĪttar han om uppvÃĪxten i StockholmsfÃķrorten Bagarmossen, dÃĪr mobbarnas sparkar och slag ÃĪr vardag och dÃĪr en ofÃķrstÃĨende vuxenvÃĪrld bara tittar pÃĨ. Han lockas in i kriminalitetens fÃķrlovade land, det blir en revansch, mot mobbarna, mot alla de som aldrig trott pÃĨ
honom. Men kriminaliteten har en baksida, ett mÃķrker, stress och droger. FÃĪngelsestraffen avlÃķser varandra redan i unga ÃĨr och den kriminella identiteten cementeras.
Men dÃĪr finns ocksÃĨ nÃĨgot annat, kreativitetens kraft. Sebbe ÃĪr med och startar hiphopgruppen Kartellen, som slÃĨr ner som en bomb i musik-Sverige. Hyllade lÃĨtar, album och pjÃĪser fÃķljer. Men det ÃĪr en lÃĨng resa. Som han beskriver det sjÃĪlv: "Jag ÃĪr bara tjugoÃĨtta ÃĨr gammal men det kÃĪnns ibland som jag redan har levt flera liv."
āļāļąāļāļāļĩāļ§āļāļĢāļ°āļ§āļąāļāļīāđāļĨāļ°āļāļąāļāļāļķāļāļāļĩāļ§āļīāļ